Vykort

Inget firande i Addis när fredspriset delas ut

För freden med Eritrea och sitt reformarbete belönades Abiy Ahmed med Nobels fredspris. Men inför mottagandet har de etniska spänningarna i landet ökat, ekonomin svajar och över 3 miljoner lever som internflyktingar.

När han utannonserades som pristagare i början oktober bröt stora glädjescener ut över hela landet och det anordnades fredliga gatumarscher till stöd för premiärministern.

Två månader efter utnämningen är Nobelpriset något som sällan omnämns; en slags likgiltighet har tagit över. Folk är istället bekymrade över vad som händer i landet.

Sedan utnämningen har Abiy Ahmed anklagats för att ha förbisett frågan om de tre miljoner internflyktingarna, för att ha misslyckats med att hantera de etniska motsättningarna och våldet i många regioner samt för att ha blandat sig i Somalias och Sydsudans inhemska politik.

Freden med Eritrea är fortfarande inte upprättad till fullo (sedan Eritrea kort efter öppnandet stängde gränsen igen).

Det fanns en förväntan att priset skulle få Abiy att fortsätta reformera landet, men situationen har blivit alltmer polariserad och det har fått många att tappa tron på honom. 

De uppåt hundra partierna som ställer upp i valen i maj följer de etniska uppdelningarna. Eftersom Abiy Ahmeds parti EPRDF (sedan decennier vid makten) nu faller sönder, har premiärministern skapat ett nytt parti som inte är etniskt definierat – Prosperity Party.

Men det tycks leda till att han tappar i makt och anhängare. Det initiala stödet för honom har spridits ut till partier grundade efter etnicitet men också på grund av att de regionala delstaterna inte är lika kontrollerade som innan Abiy Ahmed kom till makten. 

– Nobelpriset är bra för bilden av landet och för afrikaner, men om man ser till vågen av internflyktingar som följt av de etniska konflikterna och den ekonomiska nedgången så håller jag inte med om att Abiy förtjänar det, säger läraren Tsige Mariam, 40, som jag träffar vid Arat Kilo i Addis Abeba.

Enligt en kontakt vid premiärministerns kansli planeras heller inget firande i Addis Abeba samband med att Abiy Ahmed mottar fredspriset.

/Hiwot Abebe, Etiopien

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Laviner dödar allt fler soldater i Himalaya

Kashmirkonflikten är en territoriell dispyt mellan Indien, Kina och Pakistan om vilken stat Kashmir tillhör. Men i klimatkrisens spår ställs alla länders arméer inför en ny gemensam fiende.

Siachenglaciären ligger i Karakorumområdet i Himalaya på uppemot 6000 meters höjd och är officiellt erkänt som världens högst belägna slagfält.

I kampen om Kashmir har Indien och Pakistan mekaniserade förband på gränsen. Det påverkar regionens sårbara ekologi eftersom soldaterna lämnar enorma mängder sopor efter sig. För de soldater och bärare som verkar i den karga miljön är det ökade antalet laviner ett allt större hot. 

2012 dog 140 pakistanska soldater när en massiv lavin gick i de lägre delarna av Siachen. 2016 dog 10 indiska soldater i en annan lavin och den 18 november i år dödades sex personer – fyra soldater och två bärare – i en ny lavin i området. Mindre än två veckor senare dödades ytterligare två personer när en till lavin gick. 

Krympande glaciärer och fler laviner i Himalaya togs upp som ”högst troliga” följder i FN:s klimatpanel IPCC senaste rapport från 2014-15.

En tidigare forskare vid enheten för studier av snö och laviner vid Indiens försvarsministerium bekräftar att frekvensen av laviner har ökat stadigt i Siachen sedan 1984 då indiska trupper först placerades ut där och forskarna började studera området.

Forskaren (som uttalar sig anonymt eftersom han enligt sekretessregler är förbjuden att uttala sig offentligt) säger att både de lägsta och högsta vintertemperaturerna på glaciären visar en tydligt uppåtgående trend, även om det sker med fluktuationer. Vilket i sig är en viktig anledning till att det går fler laviner.

Thukjay Lotus, en bärare som jobbar i Siachen och som jag träffade i byn Panamik nära baslägret, säger att han ser laviner som det största hotet i området. 

– Vi är alltid oroliga för lavinfaran. De senaste 10 åren har ett antal laviner gått i Siachen och många har förolyckats. För två år sedan klarade jag mig precis.  

/Athar Parvaiz, Kashmir

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Ny gryning för kenyansk politik

En kommission i Kenya har lagt fram förslag på hur landet ska undvika konflikter efter val. Förslagen har mottagits positivt men får samtidigt kritik för att kunna leda till ökade offentliga utgifter.

När Kenyas president Uhuru Kenyatta och oppositionsledaren Raila Odinga skakade hand i korridoren i presidentens kontor den 9 mars 2018 riktades hela landets uppmärksamhet mot betydelsen av detta historiska handslag.

De två ledarna valde då att lämna de stridigheter bakom sig som kommit att närapå driva landet mot inre kaos efter valet år 2017.

I tisdags (26:e november) – ett och ett halvt år efter handslaget – släpptes rapporten Building Bridges Initiative (BBI), producerad av personer av olika politiska tillhörigheter som handplockats av de numera goda vännerna Odinga och Kenyatta. Målet för arbetet var att hitta mekanismer för att ”hela landet”. BBI innehåller rekommendationer om långtgående ändringar i regeringens strukturer och administration.  Tanken är att överbrygga politiska stridigheter genom att undvika ett scenario där vinnaren får allt och förloraren ingenting.

Bland annat föreslås att återinföra en premiärminister och nya rutiner för att tillsätta statsråd samt att huvudförloraren i valen nomineras till parlamentet och blir officiell oppositionsledare med ett skuggkabinett. Ett annat förslag är att främja regional och etnisk balans i regeringen, precis som i den tidigare konstitutionen som gällde innan 2010.

I onsdags hölls en konferens där delegater från de 47 länen informerades om innehållet i rapporten. Rekommendationerna ska nu antingen direkt röstas om i parlamentet eller läggas fram för folkomröstning.

Den här rapporten är verkligen något som diskuteras bland vanliga kenyaner. Kamiri wa Wairimu är 39-årig affärsman och veteodlare i Narok, ett av de områden som mest påverkades av de politiska spänningarna efter valen. Kamiri säger att det visserligen är positivt att försöka hela de politiska processerna i Kenya men samtidigt är han orolig för de offentliga utgifter rekommendationerna kan leda till. 

–  Ytterligare politiska poster läggs till i ett läge där vanliga människor kämpar för att få ihop till mat medan löneutgifterna för politiker och deras administration redan är höga, säger han.

/Kimani Chege, Kenya

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Plötsligt språkbyte för prov skapar debatt i Rwanda

Myndigheterna i Rwanda vill att landets gymnasieelever tar sina nationella prov på det lokala språket kinyarwanda istället för engelska.

Slutet av året är provtider i Rwanda. 456 000 grundskole- och gymnasieelever testas innan de kan ta nästa steg på sin utbildningsresa.

Men bara dagarna före de nationella proven inleddes annonserade Rwandas skolstyrelse – ansvarig för att utveckla och följa upp utbildningen i landet – att alla elever i lägre grundskolan skulle skriva prov på det lokala språket kinyarwanda. Enligt dem är åtgärden ett sätt att harmonisera undervisning och prov samt att främja barns användning av språket.

Rwandas utbildningspolicy gör sedan tidigare gällande att elever i lägre grundskolan ska undervisas på kinyarwanda. Men de flesta skolor undervisar ändå på engelska och erbjuder Kinyarwanda som ämne eftersom lärare och föräldrar föredrar engelska. Det betraktas som ett språk som ger barnen bättre framtidsutsikter.

Informationen från Rwandas skolstyrelse att alla prov enbart får utföras på kinyarwanda kom alltså som en chock för många. Dessutom kommer myndigheten från och med nu att utforma proven – tidigare har skolorna själva gjort det.

Enligt UNESCO lär sig barn i de lägre graderna av grundskolan snabbare och bättre när de undervisas på sitt modersmål. Och visst finns personer i det rwandiska samhället som stödjer idén med prov på kinyarwanda för att det är ett språk som barnen bättre förstår. Men majoriteten föräldrar verkar inte övertygade.    

 – Det är olyckligt att eleverna måste skriva prov på ett språk de inte undervisas på. Undervisning på kinyarwanda kan visserligen förbättra användandet av modersmålet men de flesta föräldrar förknippar engelska med möjligheter för barnen och känner sig stolta när de kan uttrycka sig på ett utländskt språk. Det är en attityd som det kommer att bli svårt att ändra på, tror Theophile Bucyana, lärare vid en skola i huvudstaden Kigali.

Han tror att det kommer att bli en kamp för beslutsfattarna att få alla skolor att undervisa på kinyarwanda.

/Jean-Pierre Bucyensenge, Rwanda

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Vardagen åter i Bolivia

Evo Morales har lämnat landet och vägen framåt är osäker för Bolivia. Trots detta försöker nu många invånare efter 21 dagar av protester hitta tillbaks till en krisfri vardag.

Efter rapporterna om oegentligheter i presidentvalet mobiliserade sig människor i olika delar av Bolivia. Den mest avgörande rörelsen skedde i Santa Cruz i östra Bolivia där Luis Fernando Camacho, 40, ledare i Den Civila Kommittén för Santa Cruz, den 22 oktober utlyste en civil strejk. Protesten spred sig snabbt över hela landet och med den följde massiva folksamlingar och sammandrabbningar. För närvarande utreds åtminstone tio personers död.

Under de 21 dagar som strejken varade cirkulerade bara utryckningsfordon på vägarna i Santa Cruz och fram till lunch också fordon som levererar livsmedel. Därefter blockerades vägarna av folk som ställde upp däck, bilar, stolar, vattentankar och allt möjligt de fick tag på.

Dagen efter att den tidigare presidenten Evo Morales avgick i söndags uppmanande Luis Fernando Camacho till att upphöra med blockaden. Dagarna efter är spåren mestadels långa köer utanför banker och oregelbunden service vid offentliga institutioner i Santa Cruz. 

– Det känns konstigt, jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till dagen efter, säger Karla Rodozebick, 29, som studerar vid universitet och ledde protesterna i sin stadsdel.

På marknaden Mutualista träffar jag Aurelia Suxo, 63, som äntligen kunde ta sig hem efter att ha sovit 21 nätter intill sitt fruktstånd i brist på transporter under den civila strejken.

Paul Handal, 51, säger att läget så mycket återgått till det normala att man skulle kunna tro att det aldrig varit någon strejk.

Men i La Paz, Cochabamba och Yapacaní bröt våld ut igen bara timmar efter Morales avgång, denna gång först mellan anhängare och motståndare till Morales och därefter mellan polis och anhängare till MAS (Morales parti). De senare förkastar Jeanine Áñez, parlamentsledamot från oppositionen som utnämnt sig till interimspresident.

/Rocío Lloret Céspedes, Santa Cruz

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Flera politiker gripna i Nepal – anklagade för mord

Rättsväsendet i Nepal sätts på prov efter att två framstående politiker anklagats för allvarliga brott.

Den senaste tidens arresteringar av högprofilerade politiker har skakat Nepal. Det handlar om politiker som anklagas för allvarliga brott och de här pågående rättsfallen har satt igång en större diskussion om straffrihet och maktfullkomlighet.

Den 6:e oktober arresterades talmannen för representanthuset – Krishna Bahadur Mahara – efter att en hälsoarbetare inkommit med en anmälan om försök till våldtäkt.

Den 13:e oktober arresterades parlamentsledamoten Aftab Alam anklagad för mord och innehav av explosiva ämnen. Familjemedlemmar till två döda människor menar att Alam bränt deras släktingar levande i en masugn efter att de skadats under tillverkningen av bomber för hans valkampanj år 2006. Enligt dem tillverkades bomberna för att skrämma väljare och blockera vallokaler. När bomberna exploderade under tillverkningsprocessen  skadades flera människor och enligt vittnesmål försattes dessa personer i medvetslöshet innan de brändes.

I spåren av det tio år långa inbördeskriget har rättvisa för krigsbrott ännu inte skipats i Nepal och mäktiga personer upplevs gå ostraffade. Vanliga människor har därför dåligt förtroende för det juridiska systemet. Det har aldrig tidigare hänt att framstående politiker som Mahara och Alam arresteras. Påtagliga bevis och påtryckningar från aktivister har tvingat staten att agera denna gång.

Samtidigt finns en oro att de två männen använder sitt inflytande för att komma undan. Roshani Shahi som anklagade Krishna Bahadur Mahara  för våldtäkt har ändrat sitt vittnesmål flera gånger – bland annat genom att spela in ett uttalande där hon säger att han är oskyldig. Många tror att olaga tvång ligger bakom. Aftab Alam lyckades hålla sitt fall under mattan i 12 år genom sina mäktiga nätverk. Och flera tidningar rapporterar om att han försöker påverka offrens familjer genom pengar och hot.

Den 4:e november fastställde Kathmandus distriktsdomstol att Mahara ska häktas tills fallet är löst. Alam är i polisens förvar under utredningen. Både männen säger sig vara oskyldiga och ingen av dem har lämnat sina positioner i parlamentet. Landet håller andan i väntan på de två domstolsbesluten.

/Sewa Bhattarai, Nepal

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.


Bönder i Lesotho blåsta av utländsk affärsman

Ull- och mohairproducenter i Lesotho har svindlats på pengar av en utländsk affärsman. I svallvågorna följer vrede och ekonomiska förluster.

I Lesotho är ull och mohairindustrin en av de viktigaste inkomstkällorna. Nästan 12% av landets befolkning (2,23 miljoner) beräknas vara direkt beroende av den och omsättningen är minst 657 miljoner kronor årligen. Ändå är många ull- och mohairproducenter numera utfattiga.

Anledningen är en juridisk kungörelse som förra året förbjöd export av ull och mohair. Regeringen menade att jobb och skatteintäkter från ull- och mohairindustrin i Lesotho snarare gick till Sydafrika. Men producenterna tillfrågades inte.

En enda kinesisk agent i Lesotho gavs statlig licens och fick de facto monopol. Samtliga ull- och mohairproducenter tvingades därmed använda sig av honom.

Ett år senare har 8000 djuruppfödare inte fått ett öre för den ull och mohair som sålts av den kinesiska agenten. Ytterligare drygt 30 000 producenter har visserligen fått betalt – men sex månader för sent och 40% mindre än enligt det tidigare system som varit verksamt under 44 år.

Demonstrationer har anordnats, senast i juli. I fredags (18 oktober) planerades en ny stor protestaktion som skulle samla tusentals desperata ull och mohairproducenter. Men i sista stund ställdes den in och istället anordnades ett forum för att försöka hitta en väg framåt.

Efter protesterna från jordbrukarna accepterade regeringen i augusti att utfärda ytterligare fyra licenser för agenter som handlar med dessa produkter. Det bryter den kinesiske agentens ett år långa monopol. Men enligt ull och mohairproducenterna är den enda lösningen att återkalla bestämmelsen så att de som tidigare får tillgång till sydafrikanska auktioner och agenter. 

–  Jag har aldrig upplevt sådan fattigdom. I åratal har boskapen varit min källa till inkomst men den här situationen kommer om den fortsätter att leda till min död, säger Pokane Mafube, en man i medelåldern som producerat ull och mohair sedan han var ung pojke.

/Lemohang Rakotsoane, Lesotho

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Oförändrade priser – en snackis i Zimbabwe

”Bensinpriset är oförändrat” – så lyder rubriken på en artikel i Zimbabwes statligt ägda nyhetsbyrå i början av veckan.

Att priserna står stilla i en hel vecka är stora nyheter i ett land där inflationen i augusti nådde 300 procent enligt IMF – en siffra som bara Venezuela slår. Priserna höjs inte sällan flera gånger varje dag.

“Det är tufft” har blivit en vanlig hälsningsfras i Zimbabwe.

Att handla är inte för klenmodiga. En skollärares månadslön räcker knappt till att köpa fem kilo nötkött. Många zimbabwier tar sin tillflykt till billigare alternativ av köttdelar de tidigare aldrig skulle ha ätit.

Doktorer och sjuksköterskor har slutat inställa sig för tjänst. 

– Vi strejkar inte. Det är bara det att vi inte har råd att ta bussen, säger Masimba Ndoro, representant för läkarfacket. 

Regeringen ber befolkningen att ha tålamod och lyfter fram siffror på enorma investeringar.

Men för många förefaller de ihåliga.

– Jag tror vad jag ser. För tillfället ser jag bara rött så de siffrorna är ett tomt löfte, säger Wright Chimombe, en hårfrisör vars affärsverksamhet är hårt drabbad av elavbrott på upp till 19 timmar per dag.

/Farai Mutsaka, Zimbabwe.

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Filippinernas jeepney-chaufförer i strejk mot utsläppskrav

De gamla motorerna spyr ut förorenande avgaser men nu strejkar jeepneyförare mot nya miljölagar. Det rapporterar frilansjournalisten Purple Romero från Manilla.

Den 30 september gick hundratals jeepneyförare över hela Filippinerna ut i transportstrejk mot vad de kallar en ”fattigdomsfrämmande klimatåtgärd”.  De ikoniska jeepneybilarna utgör landets huvudsakliga kollektiva transportmedel och protesterna rör den filippinske presidenten Rodrigo Dutertes beslut att alla jeepneybilar som är 15 år och äldre ska ersättas med en modernare version till i juni 2020. Det togs för två år sedan och har tidigare utlöst protester i Filippinernas större städer men för första gången är nu strejken landsomfattande.

54-årige Jaime Aguilar, jeepneyförare sedan 17 år, var en av dem. 

– Vi känner till klimatförändringarna och är inte emot regeringens åtgärder för att kämpa mot dem. Vi stödjer det här, men vad vi ber om är mer tid och högre subventioner, säger han.

Jeepneybilarna designades utifrån de amerikanska Willy Jeeps som användes under andra världskriget och började rulla på filippinska vägar under 50-talet. Vissa av dessa färgglada fordon är redan i dåligt skick och sprutar ut mycket rök, vilket bidrar till nedsmutsningen.

Men den moderniserade versionen är långt ifrån billig – 2 miljoner filippinska pesos (380 000 kr) – dubbelt så mycket som vad en vanlig jeepney kostar. Regeringen har bara anslagit 80 000 peso i subventioner för att förare ska kunna köpa de modernare fordonen. Resten måste förarna betala själv. 

– För dyrt. Vi tjänar bara 800 peso (150 kr) per dag och själv jobbar jag 14 timmar per dag för att få in det. Jag skulle aldrig ha råd, säger Jaime Aguilar.

Dutertes svar till förarna när han först presenterade utfasningen år 2017 var: ”Ni kan dö av hunger, jag bryr mig inte”. Men det finns också medborgare som försvarar presidentens sätt att agera i frågan. En hel del pendlare stördes av strejken och menar liksom Jorge Paterno att de förare som deltog i den borde förlora sin rätt att köra (jeepneyförare behöver ett statligt tillstånd).

Gerry Arances är chef för Center of Energy, Ecology and Development, en tankesmedja som fokuserar på utsläppsminskningar och skiftet till förnybar energi. Han stödjer Dutertes jeepneyprogram – men bara till viss del.

– Vi behöver modernisera vår transportsektor och fortsätta arbeta för hållbar teknologi men det borde inte ske på arbetarnas bekostnad, i det här fallet förare och småföretagare.

Jaime Aguilar säger att om regeringen inte lyssnar till dem kommer de att anordna ytterligare strejker över hela landet.

– Vi kommer att göra det om och om igen. Pendlare som drabbas av strejkerna bör komma ihåg att med modernare jeepneys kan priset på 9 pesos mer än fördubblas. Den extra kostnaden måste vi lägga på resenärerna.

Han menar också att att om regeringen menar allvar borde de sluta godkänna byggandet av nya kolkraftverk.

– Vi stödjer regeringens kamp mot klimatförändringar. Men om de menar allvar. Varför ska de bara fokusera på oss?

/Purple Romero, Filippinerna

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Hantverksprojekt ger hopp för synskadade

Genom att lära sig sy i materialet jute har synskadade kvinnor i Indien motbevisat fördomar och motverkat risken att hamna på gatan.

Världens största juteväska – 20 meter lång, 11,5 meter bred och 300 kilo tung – kom nyligen med i Guiness rekordbok.

Den tillverkades av nio kvinnor med synsvårigheter i delstaten Tamilnadu i Indien och kom till genom ett samarbete mellan textilskolan Sardar Vallabhai Patel International School of Textiles and Management och stiftelsen Chandran’s Yuva Foundation.

Indiens premiärminister har uppmanat till att sluta använda plast och S Sasikala, ordföranden för Chandran’s Yuva Foundation säger att arbetet med den enorma juteväskan är ett sätt att skapa medvetenhet kring att använda ekovänliga alternativ istället.

Jute är ett slitstarkt material som sedan urminnes tider används i Indien men som delvis fallit i glömska.

En annan ambition med projektet har varit att visa på potentialen hos en grupp som annars ofta hamnar på gatan som tiggare.

Studenter från skolan gav de synskadade kvinnorna viss utbildning i arbetet med juteväskan.

”Var vi än går pratar folk med oss som att vi inte vet någonting, därför känns det extra bra att kunna göra något sånt här. ”säger Maarathal Ranganathan, en av de kvinnor med synsvårigheter som var med och sydde väskan. Den ställs för närvarande ut på textilskolan.

/Sharada Balasubramanian, Indien

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.


Dakars förorter under vatten

Efter regn kommer sol sägs det. Men i Dakar och i resten av Senegal följs regnet av en översvämningskatastrof.

Den senaste tidens starka regn har gjort att förstaden Rufisque i utkanten av huvudstaden ligger under vatten. Där pågår arbetet med ett regionaltåg och befolkningen anklagar arbetsledaren för att ha slarvat med kanalarbetet. Regnvattnet som borde rinna ut i kanalerna har istället svämmat över gator och bostadshus.

I en rad förorter till Dakar upplever befolkningen samma lidande. Vägar är översvämmande och i husen flyter madrasser och köksredskap. Nästan inga offentliga transporter fungerar, istället används kärror för kortare förflyttningar.

Även om situationen är exceptionell i år är det inte ovanligt att de föråldrade kanalerna för regn- och avloppsvatten svämmar över under regnperioden.

– Det är ett helvete som upprepas varje år och staten blockerar alla lösningar. Våra barn blir sjuka, säger Astou Sagna i stadsdelen Grand Yoff.

Hela familjer har flyttats till skolor där de är helt utlämnade åt insekter och det under en period av året då risken för malaria är särskilt hög.

Användningen av skolorna som bostadshus riskerar också att störa skolstarten, planerad till den 3 oktober. Sedan flera år är utbildningsministerns slogan ”Ubbi Tëy Jang Tëy”: ”Undervisningen börjar dagen för skolstarten”  på majoritetsspråket wolof.

Men det riskerar att bli svårare i år. Familjerna som har flyttats till skolorna verkar inte redo att flytta tillbaka till sina hem – som ännu är under vatten – och regnperioden visar inga tecken på att vara över. 

/Ngoundji Dieng, Dakar

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Efter maktskiftet: Etiopisk högtid politiseras

Firandet av högtiden Ashenda har vanligtvis varit begränsad till norra Etiopien och den grupp som tidigare styrde landet. Men i år ägde firandet rum i flera delar av landet, något som inte uppskattas i norr.

Firandet av Ashenda[i] har just avslutats i Etiopien. Det är en tradition kopplad till Marias himmelsfärd med djupa historiska rötter bland ortodoxa kristna i norr. Festligheterna följer på slutet av fastan, veckorna innan det etiopiska nyåret. Kvinnor klär upp sig i traditionella kläder, flätar håret och går ut med trummor för att sjunga och dansa på gatorna till sent inpå natten – utan män. Ashendafirandet har därför alltid förknippats med en tillfälligt ökad frihet för kvinnor.

I år skedde Ashendafirandet mot bakgrund av förra årets politiska maktskifte från en tigreansk elit till en mer centraliserad struktur dominerad av de demografiskt största etniska grupperna.

Tidigare har högtiden framställts som att den tillhör tigreanerna även om Ashenda firats också i andra delar av norra Etiopien. Årets firande var större än vanligt och dessutom spritt till flera regioner. Det har satt igång en livlig debatt, särskilt på sociala medier. Många ser en mer inkluderande högtid som ett sätt att stärka fred och sammanhållning i en tid av ökade etniska och politiska spänningar.

Men vissa tigreaner fasthåller att traditionen tillhör dem och att spridningen av firandet är ett illa dolt försök att utradera betydelsen av deras kultur och historia.

I huvudstaden Addis Ababa firades dock Ashenda utan etniska spänningar. De jag träffade såg festligheterna som ett firande av landets mångfald.

Arsema Tsehaye, 21, deltog för första gången och hoppas att Ashenda också framöver kommer att firas med lika mycket stolthet.

– Jag är glad för möjligheten att lära mig mer om etiopisk kultur och få kontakt med människor av olika traditioner, säger hon.

/Hiwot Abebe, Etiopien

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Växande missnöje i Liberia

Den senaste tiden har missnöjet med president George Weah vuxit i Liberia. Över hela landet ser liberianerna priserna på basvaror och bensin gå upp. Samtidigt har enorma summor försvunnit i korruption och onödig administration – både genom nuvarande och tidigare regeringstjänstemän.

Den 7 juni demonstrerade tusentals medborgare på kullen där regeringsbyggnaderna ligger. Demonstranterna krävde en politik som förbättrar den ekonomiska situationen och gruppen ”Patrioternas råd” lämnade in en skrivelse till regeringen.

– Vi har inte kommit för att kräva hans avgång, men för att få honom att reformera regeringen och det sätt han styr staten på, säger Myer Sayplay.

I skrivelsen uppmanar de presidenten att ta ”pragmatiska steg” för att adressera korruptionen och se till att väcka Liberias skadeskjutna ekonomi till liv så att människor kan få tillgång till basvaror.

– När man röstar för förändring och det inte händer så uppstår frustration, säger Peter Larman som också protesterade.

För två år sedan kampanjade han för Weah inför valet.

George Weah själv har förklarat att de i linje med IMF:s rekommendationer skurit ned i den exekutiva makten, men också aviserat att den nya budgeten kommer att innehålla en lönereform, något som inte förekommit senaste tio åren i Liberia.

Men att regeringen på IMF:s uppmaning har slutat låna från Centralbanken kommer också att göra det svårt att möta de pressande behoven.

Flera ekonomer menar att det före detta fotbollsproffset Weah snarare än att sluta låna behöver pengar för att få fart på en ekonomi som lider av efterverkningarna av ebolaepidemin, FN-truppernas tillbakadragande, inflation och valutans värdeminskning.

/Bettie K. Johnson-Mbayo, Liberia

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Demonstrationer lamslår Haiti

Tusentals haitier kräver president Jovenel Moïses avgång.

För närvarande går livet i slowmotion i Haitis huvudstad Port-au-Prince i väntan på att presidenten ska avgå. Så har läget varit sedan riksrevision i landet för två veckor sedan publicerade andra delen av en rapport gällande hanteringen av medel från Petrocaribe, en överenskommelse om förmånliga lån mellan Venezuela och Haiti.

Rapporten pekar än en gång ut landets president – Jovenel Moïse – för hans delaktighet i korruptionsskandalen. 

Ett antal demonstrationer har organiserats av den yngre generationen och söndagen den 9:e juni deltog tiotusentals. Nu har den katolska kyrkan, den privata sektorns ekonomiska forum, författare och personer ur andra sektorer skickat skriftliga krav på presidentens avgång.

Den 12 juni lanserades en uppmaning att sluta följa presidenten på Twitter och under de efterföljande 24 timmar förlorade han 10 000 följare. 

Visa bild på Twitter

Président Jovenel Moïse

@moisejovenel

L’intolérable ne peut plus être toléré. —Le développement ne peut se faire dans le mépris de la loi en écartant les normes et les principes.

Men Jovenel Moïse sitter kvar.

Han säger sig snarare vara lösningen på landets problem, något han vid ett tal i torsdags motiverade med att han som president inte varit inblandad i korruptionen (rapporten avser förfaranden innan han blev president år 2017). 

Trots att landets skolor står inför examensprov är det fortfarande oklart när de kan öppna igen. Samtidigt fortgår demonstrationerna med tusentals människor på gatorna, vägbarrikader och brända bildäck.

– Vi kräver att presidenten avgår och att han överlämnar sig till rättvisan. För en verklig utveckling krävs ett slut på straffriheten, säger Velina Elysée Charlier som deltog i en demonstration den 14 juni.

/Ralph Thomassaint Joseph, Port-au-Prince

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Bombattentat skakar om Nepal

Söndagen den 26:e maj skakade tre explosioner om Nepals huvudstad Kathmandu. Fyra personer dog och minst sju skadades. Den väpnade maoistgruppen ”Biplov faction” har tagit på sig ansvaret.

 

Explosionerna inträffade kvällen innan en nationell protestaktion mot att en av Biplovs medlemmar dött i häktet. Enligt ledaren Netra Bikram Chand (nom de guerre Biplov) sprängdes bomberna av misstag en dag för tidigt och drabbade därmed främst de egna anhängarna.

Den ursprungliga intentionen ska ha varit att dra uppmärksamhet till protesterna genom att skrämma folk. På måndagen hittades mer än ett dussin hemmagjorda bomber på olika platser i landet och mordbränder anlades på flera ställen.

Bland vanliga människor är oron nu stor.

-Jag är väldigt rädd. En bomb är ingen lösning när andra demokratiska metoder finns tillgängliga, säger tvåbarnsmamman Suryama Shrestha. Vi minns våldet under maoisttiden och det här gör att vi fruktar en upprepning.

Efter inbördeskriget 1996-2006 lade maoisterna ned sina vapen och blev politiker istället – i dag är de en del av den styrande koalitionen. Men en utbrytarfraktion – Biplov – fortsätter den väpnade kampen.

Tidigare väpnade maoistledare som idag är politiker har fördömt Biplovs agerande som terrorism. Det har skapat en stark motreaktion eftersom maoistpolitikerna fortfarande refererar till de våldsamma attacker som bar dem själva till makten som en legitim revolution – inte som terrorism.

/Sewa Bhattarai, Nepal

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Tusentals judar har i veckan vallfärdat till Tunisien

– I dag bevittnar vi ett mirakel! I en global kontext av spänningar och hat välkomnar ett muslimskt land judar från hela världen för deras årliga högtid – och detta under ramadan.

Så beskrivs vallfärden till Ghriba – som i år sammanfaller med muslimernas heliga månad – av Gabriel Cabla från organisationskommittén.

Synagogan Ghriba är den äldsta i Afrika och ligger på den tunisiska ön Djerba, hem för 1 500 judar.  Ghriba är sedan flera sekler en av Djerbas 20 platser där judar samlas för att be. Varje maj månad strömmar tusentals människor (i år nära 7 000) hit under nästan en vecka. De flesta – men långt ifrån alla – är pilgrimer.

Allt sker inramat av en feststämning med mycket musik. Utöver de religiösa ritualerna samlas personer från de olika religionerna kring ett budskap av fred och samhörighet. I onsdags anordnades en gigantisk iftar-ceremoni då muslimernas fasta bryts i den deltog 5 000 personer med olika religiös tillhörighet.

Vid ceremonin i Ghriba träffar jag Moshei som är jude från Tunisien, men sedan 40 år bosatt i Frankrike.

– Att vara tillbaka i mitt hemland och göra pilgrimsfärden ger mig nya krafter, säger han.

/Rym Benarous, Tunisien

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Strömavbrott: ett växande problem i Etiopien

För en vecka sedan införde den etiopiska regeringen elransonering på nationell nivå på grund av vattenbristen i Gibe III, ett av landets stora vattenkraftverk. 

Mindre regn än vanligt är enligt energi-, bevattnings- och vattenministeriet anledningen till strömavbrotten. Ministeriet uppger att det saknas mellan 400 och 1 000 megawatt för att nå upp till landets elbehov på 2 500 MW årligen.

Alla fabriker förutom de som framställer cement har fått instruktioner att dra ned på produktionen för att rationalisera elanvändningen. Elexporten på 82 miljoner dollar begränsas också – till Djibouti har den halverats och till Sudan pausats.

Elavbrotten förväntas därför påverka ekonomin negativt. Etiopien litar främst till vattenkraft och investerar knappt alls i vind- eller solkraft.

Det statliga etiopiska elföretaget uppger att strömavbrotten schemaläggs så att varje område har fem timmar utan el varje dag. Men på vissa platser försvinner strömmen i upp till två dagar för att sedan bara komma tillbaka sporadiskt under några timmar.

Folk verkar ha funnit sig i situationen.

– Vi saknar el sen mer än tolv timmar, säger Blen Girma som bor i stadsdelen Megenagna i huvudstaden Addis Abeba.

/Hiwot Abebe, Etiopien

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Rädsla bland migranter efter valet i Sydafrika

Intill korsningen vid Capricorn affärstorg på gränsen till förorten Marina Da Gamma i Kapstaden står en samling män vid vägkanten. De väntar frustrerat på jobb. Sedan morgonen fram till mitten på eftermiddagen har ingen av de 25 männen hämtats upp.

– Vi satt här innan valet och kommer du tillbaka om fem år kommer du fortfarande att se oss här, säger en ung man med dreads.

En vecka efter valet tog den sydafrikanska statistikmyndigheten fram siffror som visade att 237 000 personer förlorade sina jobb under det första kvartalet i år. Tio miljoner i en befolkning på 57 miljoner hade ingen anställning.

Vinnande ANC:s Cyil Ramaphosa lovade under valkampanjen att skapa mer än 250 000 jobb varje år genom att modernisera olika sektorer med jobbpotential. Många är tveksamma till hur han ska kunna leva upp till löftet.

De flesta jobbsökarna är migranter och de oroas också av de tilltagande invandringskritiska strömningarna, inte minst hos ANC.

– Vi är inte säkra här. Vi tittar alltid efter oss och många varnade innan valet för att folk skulle misshandla oss om ANC vann, säger en malawier.

/Munyaradzi Makoni, Kapstaden

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Debatt i Tunisien om rätten att inte fasta

Kaféer och restauranger i Tunisien tvingas under ramadan sedan decennier att hålla stängt under dagen. Barerna är helt stängda och varje år uppstår samma debatt.

Trots att religionsfriheten står inskriven i konstitutionen sedan 2014 gör sociala normer att de som inte fastar pekas ut. Polisen säger att de har order att se till att kaféer och restauranger hålls stängda. Eftersom polisen när som helst kan dyka upp och tvinga ägarna att stänga, höjer de som har öppet sina priser under ramadan, ofta till det dubbla.

En knapp vecka innan ramadans början startade den stängda gruppen #Fater (icke-fastande) på Facebook. I den delar tunisier adresser där det går att äta under dagen och information om vad det kostar. En som är med i #Fater är Akram O.

– Tunisien framställs ofta som det mest moderna landet i arabvärlden och en förebild vad det gäller demokrati och frihet. Men det stämmer inte rörande religionsfriheten. Med vilken rätt tvingar man mig att fasta – är jag inte fri i mina val? Under ramadan känner jag inte igen mitt fria, öppna och toleranta land, säger Akram O som inte vill ha med sitt efternamn på grund av risken att bli attackerad för att han inte fastar.

/Rym Benarous, Tunisien

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Kaxiga kossor skapar kaos

På den trafikerade vägen framför Senegals största universitet Cheikh Anta Diop står tjurarna obekymrat i långa rader. Och det är långt ifrån den enda platsen. De flesta Dakarbor kan berätta historier om hur de på olika sätt hamnat i fara på grund av de kringvandrande djuren – antingen som gångtrafikanter eller som bilförare.

Men trafikpoliserna tittar bort.

– Det handlar om ett bristande samhällsansvar hos ägarna. Men politikerna borde också göra mer åt saken, säger statstjänstemannen Ibrahima.

Han får ofta tvärbromsa för kringvandrande djur på VDN, en av Dakars huvudleder in mot universitet där jag träffar honom.

Ägarna till djuren är omöjliga att få tag på – men de flesta Dakarbor anser att problemet förvärrats efter att de gröna områden, där djuren brukade uppehålla sig, nu försvinner i rask takt när varje plätt i huvudstaden bebyggs.

I sitt första tal till nationen efter valet i februari nämnde presidenten också behovet av att ”röja gatorna”. En första sådan aktion skedde natten mellan den 23 och 24 april. Men vart djuren ska ta vägen är det ännu ingen som uttalat sig om.

/Ngoundji Dieng, Dakar

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Flyktingar i Sydsudan söker skydd på kyrkogård

Efter mer än fem års brutal konflikt har nästan fyra miljoner sydsudaneser lämnat sina hem – nästan hälften av dem är kvar i hemlandet. En av tillflyktsorterna i huvudstaden Juba är kyrkogården St Mary i förorten Kony-Konyo.

Mellan gravarna står rangliga tält uppslagna där ungefär 8 000 familjer bor. De flesta av dem är från delstaten Terekeka och har varit här sedan våldet bröt ut två år efter självständigheten från Sudan år 2011. Situationen på kyrkogården är desperat – människor lever på att tigga och på mat som andra ratar: Medicin, kläder och skor saknas.

Men kyrkogården är ändå en säkrare plats än deras hembyar där motsättningarna lett till att barn kidnappas och boskap stjäls. Och de har inte råd att hyra bostäder.

De släktingar som kommit för att besöka sina avlidna visar förståelse. Och flyktingarna – ja de verkar ha vant sig.

– Jag har bott granne med de döda i fem år nu och det har blivit del av mitt liv. Jag äter med dem genom att slänga ner lite mat och dryck på marken. Då tänker jag att de blir glada, säger Raymond Modi, en av de som bor på kyrkogården.

/Daniel Majak, Juba

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Brist på bränsle bakom politisk kris på Haiti

Sedan några veckor är en vanlig syn i Port-au-Prince köer av mopeder och bilar framför bensinstationerna. Hundratals personer cirkulerar med gula dunkar och ibland uppstår slagsmål. Även i rusningstid syns knappt alls bilköer.

Den här bränslekrisen påverkar den haitiska ekonomin. Tusentals barn kan inte ta sig till skolan och anställda uteblir från jobbet.

– Våra kunder kan inte förflytta sig och försäljningen i alla sektorer går nedåt, klagar entreprenören Réginald Boulos.

Han och många andra tvingas vända sig till svarta marknaden. Där säljs en gallon för 500 gourdes – mer än 250% av det vanliga priset.

Ändå ligger ett fartyg med bränsle fast i Port-au-Prince sen mer än en månad. Lasten tillhör ett företag som staten har en stor skuld till. När IMF förra året pressade staten att höja bränslepriserna utbröt enorma protester varpå staten beslöt att fortsätta subventionera, vilket skapar gigantiska hål i statsbudgeten.

En annan faktor är att Haiti längre får subventionerad raffinerad olja från Venezuela genom Petrocaribe-avtalet.

Bränslefrågan är hyperkänslig på Haiti och riskerar att få landet att explodera när som helst.

/Ralph Thomassaint Joseph, Port-au-Prince

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.


Oppositionspolitiker arresterad efter valet i Senegal

Senegals president Macky Sall vann helgens val – men oppositionen kunde inte bry sig mindre. De säger i ett gemensamt uttalande att de inte godkänner valresultatet, men också att de inte ska överklaga det. De har redan gått vidare, menar den lokala journalisten Ngoundji Dieng i Dakar.

Senegals författningsråd bekräftade i tisdags den sittande presidenten Macky Salls seger med 58 procent av rösterna. Men tillkännagivandet verkar knappt alls intressera senegaleserna. Civilsamhället och oppositionen har redan gått vidare.

Det som debatteras är istället arresteringarna av aktivisterna som stödde tvåan i valet, Idrissa Seck. Ett obekräftat antal personer dömdes i onsdags till villkorligt straff för att ha stört den allmänna ordningen.

Säkerhetschefen för Idrissa Secks parti «Rewmi» (”landet” på det lokala språket wolof) arresterades också efter att ha uppmanat till att motsätta sig valresultatet om Macky Sall vann i första valomgången.

Han har nu släppts men hålls under rättslig kontroll. Oppositionen menar att det handlar om en jakt på Rewmis aktivister.

Om det exakta valresultatet passerade obemärkt är det här något som engagerar folk på gatan. Många fördömer handlingarna och uppmanar till dialog och lugn.

– Jag förstår inte idén med de här arresteringarna. Macky Sall vann stort, så varför gjuta olja på elden? undrar Ngouda Fall mitt i ett samtal med sina vänner.

/Ngoundji Dieng, Dakar

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Himalaya smälter – men i Nepal är det ingen nyhet

Himalaya smälter – men i Nepal är det ingen nyhet

Himalaya är hem för tio av världens fjorton berg över 8 000 meter. Men hur höga kommer topparna att vara om 80 år? undrar den lokala journalisten Sewa Battharai i detta vykort från Nepal.

Enligt en nyutkommen rapport av forskningsorganisationerna ICIMOD (International Centre for Integrated Mountain Development) och HIMAP (Hindu Kush Himalayan Monitoring and Assessment Program) kommer två tredjedelar av Himalayas is att vara smält år 2100 om den globala uppvärmningen fortsätter i nuvarande takt.

Nepal, där största delen av Himalaya ligger, står i centrum för den dystra prognosen. Men rapporten som släpptes i huvudstaden Kathmandu i början av månaden nämndes knappt alls av de stora nepalesiska medierna.

Ändå har klimatförändringarna i åratal skapat problem i Himalayas landskap i form av erosioner, höjda vattennivåer, migrationsströmmar och extremt väder.

Men samtidigt som de smältande glaciärerna i Himalaya omtalas världen över vet folk som bor i bergsområdena inte mycket om varför deras livsförutsättningar så snabbt förändras.

– Medier spelar en viktig roll i att göra folk medvetna men lokala myndigheter borde också bedriva informationskampanjer, säger Mani Nepal, senior miljöekonom.

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

 

Regeringens affischer tar över Kathmandu

När vi vaknade den 27 november hade Kathmandu över en natt bytt skepnad: varje elstolpe och reklamutrymme var prytt av premiärminister KP Olis ansikte. ”En ny era inleds” stod det på affischerna som presenterade ett nytt socialförsäkringsprojekt.

Sociala medier svämmade snart över av ironiska memes om den ”nya eran”. Många kritiserade utgifterna för reklamkampanjen och att dess braskande karaktär tog fokus från innehållet.

Parallellt finns en påtaglig oro bland journalister och politiska analytiker över tecknen på storhetsvansinne och totalitarianism. Den kommunistiska regeringen har kriminaliserat vissa typer av undersökande journalistik, fotografi och satir och också skärpt åtgärderna mot förtal och ärekränkning.

Budskapet är tydligt: regeringen tänker inte låta sig kritiseras.

Premiärministerns tal vid invigningen av det nya socialförsäkringsprojektet var kusligt explicit om avsikterna att kontrollera: ”För er som säger att ni inte ser regeringens närvaro, är det fortfarande så? Om ni inte gör det, kommer ni inte att behöva ta på er glasögon. I framtiden kommer ni att tvingas se den, oavsett ni vill eller inte!”

/  Sewa Bhattarai

Vykorten från journalister i vårt nätverk produceras i samarbete med Blank Spot Project.


Elfenbenskusten jagar bort trottoarförsäljare

Elfenbenskustens huvudstad Abidjan förknippas ofta med de fina byggnaderna och affärskvarteren i city. Men landets största marknad Adjamé i den norra utkanten av staden är snarare kaotisk. Här ockuperas trottoarerna envist av diverse försäljare. De menar att det är för dyrt att hyra en affär på marknaden och att de har större chans att först fånga kunderna om de står på trottoarerna.

Men att bedriva försäljning var som helst är inte tillåtet.

Gatorna ska hållas fria för trafik och utryckningsfordon. Stadens ansikte ska putsas. Myndigheterna försöker att fördriva gatuförsäljarna – men det är lättare sagt än gjort. De som lagt ut varor på ett tyg hinner rafsa med sig sina saker när bulldozrarna närmar sig; de som slagit upp små stånd på trottoaren kan mest se på när de förstörs.

Försäljarna anklagar myndigheterna för att ingripa alltför hårdhänt. Märkligt nog återvänder de för att sälja igen på samma ställe några dagar senare. Det är historien om hur allt ständigt börjar om på nytt på Adjamés trottoarer.

/ Nesmon De Laure, journalist.

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.


Dockteatern som räddar Bangladesh floddelfiner

Mellan gigantiska lastfartyg på floden Rupsha i Khulnaregionen i sydvästra Bangladesh sticker den guppande nosen på en märklig figur fram: en båt formad som en floddelfin, gjord av blad från världens största mangroveskog Sundarbans. Den har kommit till för att skapa medvetenhet hos lokalbefolkningen om vikten av att skydda floddelfinerna i våtmarksområdet.

Den globalt hotade floddelfinen – eller shushuk på bangla – hotas av överfiske, fiskenät som den trasslar in sig i och ökade föroreningar till följd av ohållbar utveckling i området. Det senare har också gjort det svårt för lokala yrkesfiskare att försörja sig. Och just de kan spela en avgörande roll i att skydda delfinerna, menar naturvårdare.

Båten fungerar både som ett galleri där foton av delfiner ställs ut, som provisorisk scen för dockteater och som klassrum för lektioner i konsthantverk. Användandet av interaktiva kulturupplevelser har skapat intresse hos områdets bybor; annars är trötta på organisationer som kommer från städerna för att tala om för dem hur de ska leva sina liv.

/Sushmita Preetha, Bangladesh.

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

 

Vykort från Filippinerna

2016 drev Rodrigo Duterte sin presidentkampanj utifrån löftet att fylla Filippinernas gator med blodet från narkomaner och langare. Renee Karunungan – en vanlig medborgare – uttryckte missnöje över detta på sin facebookvägg. När texten blev viral mötte hon en störtflod av hot och vågade knappt gå ut eftersom många grannar var Duterte-anhängare. Tillslut såg hon sig tvungen att lämna landet.

Om ett halvår är det val igen på Filippinerna – denna gång till senaten och representanthuset.

Med valkampanjerna har den inflammerade stämningen återvänt. Fanatiska supportrar för den sittande regeringen attackerar alla. Och de som utsätts svarar med samma våldsladdade språk. Facebook – använt av 97 % av filippinerna – har blivit en grogrund för hot och fientliga stämningar.

Duterte har vid ett tillfälle uppmanat sina anhängare att inte trakassera de som är emot honom. Samtidigt har presidenten tillsatt personer i regeringen med uppdrag att driva onlineattacker mot de som kritiserar honom – skattefinansierade näthot med andra ord.

/ Purple Romero, Filippinerna

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.

Vykort från Haiti

Port-au-Prince ger med sina kåkstäder och sin oplanerade bebyggelse ett kaotiskt intryck. Bristen på urban planering är en av statens stora svagheter.  Därför var återupplivandet av det offentliga rummet temat för det tiotal haitiska och utländska konstnärer som skapade väggar under den tredje upplagan av graffitifestivalen Festi-Graffiti.

På Haiti används annars graffiti mest för att förmedla politiska budskap. Under diktaturens (1957-1986) brist på yttrandefrihet blev graffiti ett sätt att chocka makthavare och verka samhällskritiskt – en tradition som fortfarande är levande, särskilt i valtider.

Under graffitifestivalen lyfte vissa konstnärer fram budskap med den senare tidens allt mer högljudda krav på transparens i statens utgifter. Men framförallt gavs konstnärerna möjlighet att förmedla sina estetiska visioner för staden.

– Vi vill göra graffiti till en konstform som andra och visa att den inte bara är till för att kritisera eller smickra politikerna, säger Widler Resonance, ordförande för kollektivet för urban och modern konst.

/ Ralph Thomassaint Joseph, Haiti.

Vykorten från journalister i vårt nätverk skapas i samarbete med Blank Spot Project.


Vykort från Sydsudan

”En solig söndagseftermiddag nyligen var jag del av ‘Drick te tillsammans’. Det är ett initiativ organiserat av Salaam Junub (Fred i Sydsudan) för att motverka hatfylld retorik och negativt stamtänkande.

.
Det här behövs i Sydsudan. De krigande parterna har rotat hatet hos befolkningen. Nuer kallas för Nuer wew – vilket refererar till nuer i president Salva Kiirs regering som förrädare och lismare. Samtidigt går den största folkgruppen dinka under namnet MTN – kopplat till Mobile Telephone Networks slogan ”Vart du än åker”. Dinkafolket är traditionellt nomader men är idag också spridda över landet på grund av den pågående konflikten.
.
De här epiteten kan låta harmlösa men i den spända stämningen i Sydsudan underblåser de konflikten och sporrar till plundringar, våldtäkter och utomrättsliga avrättningar. Jobbsökande har förvandlats till en etnisk kalkyl – dinka, nuer och equatorier kan bara jobba i den stat de tillhör.
.
Men det fredsavtal som undertecknades i mitten på september ger visst hopp. Politisk försoning är målet. Frågan är om etnisk sämja kommer att följa.”

/Daniel Majack, Sydsudan

Det här är det första i en serie vykort från journalister i vårt nätverk, i samarbete med Blank Spot Project.